Fysiska ETF:er äger sina underliggande tillgångar, t.ex. aktier och obligationer, och delar innehavet in i fondandelar. Andelsägarna har rätt att få en del av vinsterna, t.ex. av den upplupna räntan eller direktavkastningen. Eftersom man handlar med ETF:er på börsen går det enkelt att köpa och sälja andelar i dem på samma sätt som med aktier.
För att följa indexet så noggrant som möjligt säljer och köper emittenten av ETF:en aktier kontinuerligt vilket medför handelskostnader för fonden. Förvaltningsprovisionerna och handelskostnaderna för ETF:en anses vara de största orsakerna till avkastningsskillnaden mellan den underliggande tillgången och ETF:en (sk. tracking error).
Utöver kostnaderna gör placeraren klokt i att kolla hur värdet på olika ETF:ers tracking error har utvecklats historiskt sett. Om den billigaste ETF:en inte följer den underliggande tillgången särskilt noggrant kan något dyrare ETF:er med lägre tracking error ge bättre avkastning efter kostnader. Placeraren måste också fundera på om hen vill placera i en ETF som betalar utdelning eller en ETF med kumulativ avkastning. Om placeraren vill ha kassaflöde väljer hen en ETF som betalar utdelning. Genom att välja en ETF med kumulativ avkastning kan placeraren dra nytta av ränta på ränta-effekten.