Automatiskt utbyte av skatteuppgifter (FATCA och CRS)

FATCA är en lag i USA om beskattning av utländska konton och annan placeringsförmögenhet. FATCA är en förkortning för Foreign Account Tax Compliance Act.

Lagens syfte är att hindra skatteflykt från USA. Enligt FATCA måste finansinstituten identifiera kunder vars uppgifter ska rapporteras till USA.

FATCA har införts eller kommer att införas i den lokala lagstiftningen i otaliga länder, bl.a. i hela Nordean och Baltikum.

Finansinstituten måste i enlighet med FATCA identifiera vilka av deras kunder som är amerikanska personer, företag och organisationer, och årligen rapporterta konton och placeringsförmögenhet som dessa kunder äger direkt eller indirekt. I allmänhet rapporterar finansinstituten dessa uppgifter till den lokala skattemyndigheten.

FATCA har införts eller kommer att införas i den lokala lagstiftningen i alla länder där Nordea är verksam. Ryssland utgör ett undantag. Där har Nordea undertecknat ett avtal direkt med IRS om att följa lagen.

Det här betyder att Nordea måste följa FATCA-kraven i alla länder och kontrollera alla nuvarande och nya kunders FATCA-status. Nordea kontaktar vid behov kunderna för tilläggsinformation.

Nordea måste också innehålla skatt på FDAP-betalningar (fixed or determinable annual or periodical) från USA till vissa finansinstitut som inte följer FATCA-kraven.

Nej. FATCA och lokal lagstiftning i anslutning till den gäller endast processen och rapporteringen kring kundkontroll som krävs av finansinstituten. Den inverkar inte på de skattelagar som du i övrigt ska beakta.

Nordea rekommenderar att du ber en skatteexpert om råd om du har frågor om skattelagstiftningen.

Nordea är förpliktad till följande:

• Nordea måste gå igenom nuvarande och nya kunder för att identifiera kunder som rapporteringskyldigheten enligt FATCA gäller.
  
• Nordea måste meddela lokala myndigheter uppgifterna om alla konton som amerikanska personer direkt eller indirekt äger. I Ryssland och Schweiz rapporterar Nordea direkt till IRS.
• Nordea måste också meddela uppgifter om konton och annan placeringsförmögenhet som ägs av personer som inte svarar på frågorna som gäller FATCA-kontrollen.
• Nordea måste ta ut skatt på FDAP-betalningar från USA till vissa finansinstitut som inte följer FATCA-kraven.

Nej. Alla finansinstitut måste följa FATCA-kraven. Olika finansinstitut kan dock ha olika praxis i fråga om efterlevnad av kraven.

I de uppgifter som ska rapporteras för 2014 ingår namn, adress och skattebeteckning för den amerikanska personen samt kontonummer och saldo på kontona.

Nej. Det finns flera kriterier i lagen som finansinstituten måste beakta då de går igenom sina kunders konton och försöker identifiera amerikanska personer. Om kunden uppfyller vilket som helst av kriterierna nedan tar banken eventuellt kontakt för att få tilläggsinformation:

• amerikanskt medborgarskap eller bosättningsort i USA
  
• född i USA
• arbetstillstånd (Green Card)
• personen tillbringar en betydande del av sin tid i USA varje år
• amerikansk adress i kundregistret
• amerikanskt telefonnummer i kundregistret
• återkommande betalningar till konto i USA
• fullmakt eller rätt att underteckna har getts till en person med amerikansk adress
• en c/o-adress är den enda adressen som finns i kundregistret

Finansinstituten måste gå igenom alla sina kunder för att kunna identifiera amerikanska personer. Därför kan finansinstituten också kontakta personer som inte är amerikanska personer.

Om du är en amerikansk person kontaktar Nordea eventuellt dig för tilläggsinformation. Du vill kanske också ta reda på om du behöver skicka andra uppgifter till skattemyndigheten i USA.

Nordea kan inte ge dig råd i dessa ärenden. Vänligen kontakta en skatteexpert för hjälp.

Nordea måste meddela dina uppgifter och kontouppgifter till lokala skattemyndigheter årligen. I Ryssland och Schweiz rapporterar Nordea direkt till IRS.

FATCA inverkar inte på något sätt på största delen av kunderna som inte är amerikanska personer, och dessa behöver inte göra någonting.

Det kan ändå hända att Nordea kontaktar dig för att försäkra sig om din status som icke-amerikansk person enligt FATCA om det finns anledning att tro att du eventuellt kunde vara en amerikansk person enligt FATCA.

Om du har ett gemensamt konto tillsammans med en amerikansk person tillämpas FATCA-kraven på kontot. 

Eftersom du äger en stor del av aktierna i ett företag är du sannolikt en verklig förmånstagare i företaget eller en person med bestämmanderätt i företaget.

Nordea kan vara förpliktad att sända uppgifter om dig till skattemyndigheten. Detta beror dock på hurdan verksamhet ditt företag utövar. Om affärsverksamheten är ”passiv” måste Nordea rapportera uppgifter om företagets verkliga förmånstagare och personer med bestämmanderätt i företaget. Affärsverksamheten anses vara passiv t.ex. då över 50 procent av företagets intäkter består av räntor eller utdelning. 

Berörs endast amerikanska företag?

Nej, eftersom FATCA-kraven sträcker sig längre än bara till amerikanska företag.

Nordea kontaktar flera företagskunder runt om i världen för att fastställa deras FATCA-status och kunna klassificera alla kunder. Detta görs endera med hjälp av Nordeas egna eller den amerikanska skattemyndighetens blanketter, beroende på vilka uppgifter som behövs.

Nordea kontaktar vid behov kunden och berättar vilka uppgifter som behövs och vilka blanketter som ska fyllas i.

När vi kontaktar kunden skickar vi med alla blanketter som behövs eller länkar till webbsidorna där blanketterna kan laddas ned.

Om kunden inte skickar uppgifterna till banken på begäran behandlas han eller hon enligt FATCA som en person vars uppgifter måste rapporteras till USA. Nordea skickar samma uppgifter om dessa kunder till de lokala skattemyndigheterna som om de kunder som skickat de begärda dokumenten till Nordea och anses vara amerikanska personer.

Om kunden inte skickat banken de uppgifter som behövs måste banken i vissa fall innehålla skatt på betalningar från amerikanska konton till kundens konto.

CRS (Common Reporting Standard) är en global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Den innebär att bankerna måste identifiera finansiella konton som innehas av kunder med skattehemvist utomlands. Syftet med CRS är att förhindra internationell skatteflykt.

CRS trädde i kraft den 1 januari 2016. CRS innebär att alla banker måste:

• fastställa alla nya privat- och företagskunders skatterättsliga hemvist (även kunder som inte har utländsk skattehemvist)
  
• kontrollera sina befintliga privat- och företagskunders skatterättsliga hemvist för att fastställa vilka kunder som har skattehemvist utomlands (detta ska vara klart den 31 december 2017)
• fastställa vilka företagskunder som har skattehemvist utomlands, inklusive verkliga huvudmän/personer med bestämmande inflytande över företaget
• lämna uppgifter om alla kunder med utländsk skattehemvist till den egna skattemyndigheten.

CRS bygger på FATCA, men skiljer sig i vissa viktiga hänseenden från FATCA. Den största skillnaden är att CRS omfattar flera länder och kunder än FATCA som bara omfattar USA och kontohavare som är skattskyldiga i USA.

Alla EU-länder har undertecknat avtal om automatiskt utbyte av finansiella upplysningar (DAC 2-direktivet) och deltar därmed i CRS.

CRS berör privatpersoner och företag/enheter som har sin skatterättsliga hemvist utomlands och konton som omfattas av CRS.

Skatterättslig hemvist eller skattehemvist innebär att en person betraktas som skatteskyldig i ett land i enlighet med landets lagstiftning.

Företag/enheter

Företag har ofta sin skatterättsliga hemvist i ett land där det enligt landets lagstiftning betalar eller borde betala skatt eftersom företaget har sitt säte eller sin ledning där, eller eftersom företaget är registrerat där eller liknande kriterier.

Dotterbolag/filialer:

Dotterbolag och filialer har vanligtvis samma skatterättsliga hemvist som sitt moderbolag. Exempel: ett svenskt dotterbolag till ett danskt företag har vanligen bara skattehemvist i Danmark.

När har ett företag skattehemvist i ett annat land?

Det är lagen i det andra landet som avgör om ett företag anses ha skattehemvist där. Det som avgör är vilken koppling företaget har till landet, men det är inte samma kopplingar som gäller i alla länder.

Privatpersoner

Det vanligaste är att privatpersoner har sin skattehemvist i det land där de bor. Särskilda omständigheter (utlandsstudier, utlandsjobb eller långa resor) kan dock innebära att en privatperson betraktas som skatterättsligt bosatt i ett annat land, eller i fler än ett land samtidigt.

När har en privatperson sin skattehemvist i ett annat land?

Det vanligaste är att skattehemvisten är samma land där personen har sin permanentbostad. Men varje land har olika regler för skattehemvist.

Mer information om vilka regler som gäller för skattehemvist i ett visst land finns på OECD:s webbplats: http://www.oecd.org/tax/automatic-exchange/crs-implementation-and-assistance/tax-residency/#d.en.347760.

Om en kund undrar över sin skatterättsliga hemvist ska kunden vända sig till en skatterådgivare eller kontakta skattemyndigheten.

Banker och andra finansinstitut såsom kapitalförvaltare, fondförvaltare, investmentbolag och livförsäkringsbolag måste identifiera alla sina kunder enligt CRS. Bankerna och de övriga finansinstituten måste också lämna upplysningar om sina kunder och deras finansiella tillgångar till skattemyndigheterna.

Skattemyndigheterna skickar i sin tur upplysningarna till skattemyndigheter i de andra CRS-länderna.

CRS och FATCA ingår i våra rutiner för kundkännedom. Nordea kommer att ställa nya frågor till kunderna, till exempel när de öppnar ett nytt konto, när de placerar i finansiella tillgångar eller när belopp betalas in till eller betalas ut från livförsäkringsavtal.

Med hjälp av svaren vi får kan Nordea identifiera vilka kunder som vi ska lämna uppgifter om till skattemyndigheterna.

Kunden måste svara på de frågor som vi och andra finansinstitut ställer. Om kunden är skattskyldig i ett eller flera länder utomlands kan vi be kunden att fylla i en intygsblankett. På den här blanketten får kunden uppge var hen är skattskyldig och sina skatteregistreringsnummer.

Skatteregistreringsnummer (TIN – taxpayer identification number) är unika kombinationer av bokstäver eller siffror som länder tilldelar fysiska och juridiska personer för att kunna identifiera dem som skattesubjekt.

Vissa länder har inga skatteregistreringsnummer. Om kunden har sin skattehemvist i ett sådant land måste hen uppge det. De flesta länder har dock skatteregistreringsnummer och om kunden har sin skattehemvist i ett sådant land måste hen uppge sitt nummer.

Observera dock att en kund i vissa situationer kanske saknar skatteregistreringsnummer och då måste kunden ansöka om ett sådant enligt det berörda landets lagstiftning

Mer information om hur skatteregistreringsnumren ser ut i olika länder finns på: http://www.oecd.org/tax/automatic-exchange/crs-implementation-and-assistance/tax-identification-numbers/#d.en.347759.

Nordea började samla in CRS-uppgifter i januari 2016 och vi lämnar våra första CRS-rapporter 2017.

Dodd-Frank

I Dodd-Frank-lagen är det viktiga att USA är bosättningsland eller hemvistland. Kraven skiljer sig från FATCA (där även amerikanskt medborgarskap spelar in).

FATCA (Yhdysvaltain verotukseen liittyvä raportointi)

Om en kund har sin skatterättsliga hemvist i USA, det vill säga om kunden har amerikanskt medborgarskap eller uppehållstillstånd (green card), så omfattas kunden av FATCA. Då ska kunden fylla i en intygsblankett och uppge sitt skatteregistreringsnummer, med mera. Mer information om FATCA finns på nordea.com. FATCA berör både fysiska och juridiska personer.

CRS

CRS berör kunder som har sin skatterättsliga hemvist i utlandet. CRS berör både fysiska och juridiska personer.

För varje år, med början 2016, ska Nordea rapportera följande uppgifter:

• saldo eller värde på inlåningskonton, depåkonton, försäkringskonton och fondkonton
  
• uppgifter om ränteintäkter, utdelningar och annan avkastning
• bruttovinster och bruttobelopp (till exempel vid försäljning av aktier, fondandelar och andra värdepapper) och [inlösenbetalningar].

För så kallade passiva icke-finansiella enheter ska vi också lämna uppgifter om verkliga huvudmän eller personer med bestämmande inflytande om dessa har skattehemvist utomlands.

Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

• pensionsförsäkringar och pensionssparande som uppfyller vissa kriterier
  
• konton som innehas av dödsbon
• spärrade konton
• konton som innehas av börsnoterade företag eller en enhet med koppling till ett börsnoterat företag.

Om kunden är skyldig att lämna in en självdeklaration bör hen göra det så snart som möjligt

Personer som frivilligt lämnar in en så kallad självrättelse kan ofta undvika påföljderna som som de riskerar om skattemyndigheten upptäcker att felaktiga uppgifter har lämnats.

Avräkning av skatt för att undvika dubbelbeskattning kan i vissa fall tillåtas för inkomster som beskattats i ett annat land. Det beror på om det finns ett dubbelbeskattningsavtal mellan de aktuella länderna.

Vi rekommenderar att kunden kontaktar en skatterådgivare om kunden behöver hjälp med att lämna in en självrättelse, eller om kunden har frågor om självrättelser. Vi rekommenderar ofta någon av de stora revisorsfirmorna (PwC, EY, Deloitte, KPMG) eftersom de har kontor i alla länder och kan hantera sådana här frågor.

Ett företag (som inte är ett finansinstitut) betraktas som aktivt om

1) över 50 procent av företagets intäkter kommer från försäljning av varor och tjänster, och

2) över 50 procent av företagets tillgångar genererar eller innehas i syfte att generera sådana intäkter

Som aktiva företag räknas bland annat:

• Företag vars intäkter till mer än 50 procent kommer från försäljning av varor eller tjänster.
  
• Börsnoterade företag eller dotterbolag/filialer till börsnoterade företag
• Myndigheter, internationella organisationer samt företag som är helägda av myndigheter och internationella organisationer

Stiftelser, välgörenhetsorganisationer, trossamfund och andra organisationer som är undantagna från skattskyldighet enligt 7 kap. 3-17 §§ inkomstskattelagen.

Ett företag (som inte är ett finansinstitut) betraktas som passivt om

1) över 50 procent av dess intäkter är passiva eller

2) över 50 procent av dess tillgångar genererar passiva intäkter.

Som passiv intäkt räknas utdelning och ränta samt hyra och royalty om företaget inte har några anställda. Vidare räknas också livränta (ofta från en livförsäkring), kapitalvinst från försäljning av finansiella tillgångar och vissa belopp som erhålls enligt ett försäkringsavtal med kontantvärde.

Som finansinstitut räknas företag som tar emot insättningar (kreditinstitut och liknande), förvaringsinstitut (företag som erbjuder depåkonton och liknande), investeringsföretag (ofta fondföretag) och försäkringsbolag som erbjuder sparprodukter såsom kapitalförsäkringar.

Med verklig huvudman/person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar kontroll över ett företag eller en enhet. Med kontroll menas att personen direkt eller indirekt äger över 25 procent av företagets ekonomiska tillgångar.