Referensräntereformen
Interbanksräntor (Interbank Offered Rates, IBOR) är referensräntor. De grundar sig på de räntor som bankerna tillämpar då de lånar ut pengar till varandra på marknaden mellan banker. Referensräntor används som referensvärden i prissättning av många finansiella avtal och produkter.
Exempel på IBOR-räntor:
• EONIA (EUR)
• EURIBOR (EUR)
• LIBOR (GBP, USD, CHF, EUR, JPY)
• STIBOR (SEK)
• CIBOR (DKK)
• NIBOR (NOK)
Vad är syftet med reformen?
Likviditeten på marknaden mellan bankerna är svagare och IBOR-referensräntorna grundar sig på ett mindre antal transaktioner än på andra marknader. Därför finns det skäl att börja tillämpa stabilare och mer transparenta referensräntor som grundar sig på genomförda förfaranden.
EU:s förordning om referensvärden (benchmarkförordningen) trädde i kraft den 1 januari 2018. Under övergångsperioden strävar man efter att justera nuvarande IBOR-räntor på så sätt att de uppfyller kriterierna i förordningen. Om det inte anses vara möjligt börjar man tillämpa nya riskfria räntor.