Bankmuseet

På de här sidorna finns information om bankmuseet och Nordeas över 150 år långa historia i Finland. Museets samling och utställningar ger en överblick över affärsbanksverksamhetens och näringslivets utveckling i Finland.

Nordeas bankmuseum är beläget i Föreningsbankens gamla bankhus, Alexandersgatan 36 B, Helsingfors. Byggnaden ritades av arkitekt, professor Gustaf Nyströöm och blev klar 1898. Byggnadens fasad är dekorerad med 11 reliefer av bildhuggaren Walter Runeberg. Byggnaden tjänstgjorde som bankkontor till 1936. Bankmuseet är beläget i det gamla valvet.

Välkommen!

Utställningar och teman Banker Många skeden Museiföremål Fotoarkiv Utställningar och teman

På museet visas en kulturhistoriskt värdefull bankinteriör ritad av arkitektsbyrån Gesellius, Lindgren & Saarinen från 1904. Utställningen visar en del av banksalen och direktörens rum. Dessutom finns här många föremål som använts i olika affärsbanker.

Bild: Bankinteriören på museet är från Nordiska Aktiebankens Helsingforskontor.

Pankkimuseo tiski

Den historiska utställning som ingår i museets permanenta samling handlar om affärsbanksverksamheten i Finland sedan Föreningsbanken i Finland grundades för över 150 år sedan år 1862. Utställningen fokuserar på kunden och banktjänster för kunden.

På museet visas föremål från alla 25 affärsbanker som ingår i Nordeas släktträd: aktiebrev, bankböcker, sparbössor och andra föremål eller apparater som använts i bankerna. Här finns också sällsynta sedlar som Föreningsbanken i Finland gav ut 1866 och 1882.

I museets samlingar ingår också en multimediepresentation om bankteknikens utveckling och bankkontor före Nordeas tid. Dessutom visas tv-reklam av Nordeas föregångare från och med 1960-talet.

Bild: Nordiska Aktiebanken (Unionsgatan 32, Helsingfors) i sin ursprungliga dräkt 1907. 

POP Helsinki 1907

Personalegenskaper

I början var det viktigt att medarbetare hade en god familjebakgrund och utmärkt handstil. I dag är viktigt med en positiv inställning, förmåga att utvecklas och intresse för finansbranschen.

När den första affärsbanken började bestod personalen på huvudkontoret av tre direktörer, en kamrer, en kassör, en bokförare och en vaktmästare. Alla anställda var så klart män. Direktörerna för filialerna var affärsmän och skötte uppdraget som bisyssla. Ofta anlitade de sin egen personal för bankuppgifter. När verksamheten blev mer etablerad anställdes dessutom bokförare, kassörer och annan personal.

Bankerna började anställa kvinnor på 1870-talet. Man talade om bankfröknar, eftersom kvinnorna slutade jobba på bank när de gifte sig. Höjdpunkten i kvinnlig tjänstemans bankkarriär var i allmänhet avancemang till huvudkassör, även om den första kvinnliga direktören för en affärsbank i Finland redan utnämndes 1911.

Bild: Huvudkassan på Nordiska Aktiebankens kontor i Viborg år 1900. 

POP Viipuri pääkassa 

I början var affärsbankernas personal svenskspråkig. Vid sidan svenska talades bland annat tyska, ryska, franska och engelska för att sköta affärsrelationer. Kansallispankki var den första affärsbanken som målmedvetet började tillhandahålla banktjänster på finska.

Antal anställda

I början ökade affärsbankernas personal måttligt, även om det fanns skillnader mellan olika banker. I synnerhet Kansallispankki och Nordiska Aktiebanken byggde ut sina kontorsnät i snabb takt.

På 1960-talet började personalen öka med det ökande antalet privatkunder och utbyggnaden av kontorsnätet. År  1900 hade de finländska affärsbankerna sammanlagt cirka hundra kontor och ett par hundra anställda. Knappt hundra år senare hade Kansallispankki och Föreningsbanken sammanlagt 775 kontor och 18 600 anställda.

Bild: Föreningsbanken, Helsingfors-Senatstorget. Foto: Erkki Markko 2.2.1963. 

SYP pääkonttori 1963 

Banker har traditionellt betraktats som en säker arbetsplats, och tidigare var det vanligt att bankanställda jobbade på banken tills de gick i pension. I bästa fall kunde bankkarriären bli 50 år lång om man börjat som springbud för att med växande erfarenhet och utbildning avancera till mer krävande uppgifter. Det fanns helt enkelt ingen orsak att söka annat jobb.

Kompetensutveckling

Redan på 1930-talet började man utveckla arbetsuppgifterna genom att instruera anställda. Systematisk kompetensutveckling inleddes på 1950-talet. För det här ändamålet byggde bankerna under en period även egna utbildningscenter. Kansallispankkis utbildningscenter i Otnäs i Esbo och Danskarby i Kyrkslätt och Föreningsbankens Unitas-Institut i Nordsjö i Helsingfors blev viktiga ställen för bankanställda i samband med utbildningar och rekreationsevenemang.

Bild: Kansallispankki, Danskarby, seminariet Tosi tekijä 1991.

KOPTanskarla 1991

Bankanställda uppmuntrades också att avlägga olika slags bankrelaterade examina på eget initiativ. När arbetskraven steg utvecklades specialutbildningar för att säkerställa den kompetens som olika uppgifter i banken krävde. Då bedrev man ofta samarbete med läroanstalter och universitet.

Arbetshälsa

Banker har satsat på personalens välbefinnande och arbetstrivsel. Pensionsfrågor dryftades redan i slutet av 1870-talet, och Föreningsbankens stämma fattade 1880 beslut om att fastställa sin första pensionsstadga. Vid denna tid infördes de första bestämmelserna om bidrag till änkor och barn som blivit föräldralösa. Senare började affärsbankerna bilda egna pensionskassor.

Under första världskriget gav bankerna anställda mat- och klädbidrag samt hyresstöd. Senare utvecklades mathjälpen till personalrestauranger, en service bankerna länge tillhandahöll för anställda. På grund av bostadsbristen efter andra världskriget började bankerna skaffa hyresbostäder åt personalen. Och på 1970-talet gick bankerna i spetsen för utvecklingen av företagshälsovården.

HOP Jollas Solbacka

Bild: Medarbetare på Helsingfors Aktiebank njuter av sommaren på Solbacka på 1920-talet. Fotot är donerat till Nordeas arkiv från Paul Gauffins arkiv

Även klubbverksamheten och motionsfrämjandet har långa anor. Banken har understött verksamheten med finansieringsbidrag och genom att erbjuda personalen lokaler. Många minnen förknippas med bankernas gamla sommarställen KallvikÖppnas i nytt fönster, Kopinniemi och Solbacka. Även om banken gjort sig av med sina egna rekreationsställen främjas fritidsverksamhet fortfarande genom att banken bland annat stöder klubbverksamhet.

Bild: Kopinniemi, sommarställe för Kansallispankkis personal, år 1980.

Kopinniemi 1980 

Bläckpennor och kulramar

Den typiska banktekniken i slutet av 1800-talet bestod av stora bokföringsböcker, bläckpennor och kulramar. I början av 1900-talet blev skrivmaskiner och mekaniska räkneapparater allt vanligare.

Bakom bankdisken fanns höga sluttande skrivbord för bokföring och andra backofficejobb. Vid dem jobbade man stående eller sittande på höga pallar. Direktören hade ofta ett eget rum där viktiga förhandlingar fördes med kunder. En viktig person på kontoret var huvudkassan som ansvarade för pengarna på kontoret.

.KOP RaumaBild: Kansallispankki, Raumo, 1912

Motböcker och uttagslappar

 

På 1930-talet fick kontoren bankdisker vid vilka banktjänstemännen betjänade kunder ansikte mot ansikte.

Arbetet blev allt mer tekniskt när bankverksamheten expanderade. Bokföringsmaskiner lanserades på 1940-talet, och de första datorerna kom i början av 1960-talet. Det praktiska kontorsarbetet ändrades emellertid inte särskilt mycket. Om man ville ta ut pengar visade man motboken vid depositionsdisken. Banktjänstemannen förde in uttaget i motboken och gav en uttagslapp. Därefter gick man till huvudkassan som gav pengarna mot uttagslappen. Insättningar gjordes på motsvarande sätt.

SYP Keski-TöölöBild: Föreningsbanken, Helsingfors Mellersta Tölö 1951. 

När verksamheten expanderade växte huvudkontoren, och allt mer backofficefunktioner för kontoren och ledningen förlades till dem. Till dessa funktioner hörde bland annat korrespondens, bokföring och revision. På huvudkontoren fanns också moderna tekniska hjälpmedel såsom telex och rörpost.

HOP Clearing 1958 Bild: Helsingfors Aktiebank, clearingavdelingen på huvudkontoret, 1958.

Kontoren fylls med teknik


Kassaterminaler som fungerade i realtid revolutionerade banktjänstemännens arbete på 1970-talet. I samband med detta fick alla i kundtjänsten en egen kassa. Bokföringen av transaktioner automatiserades, och pappersexercisen minskade. På 1980-talet fick kontoren personliga datorer.

SYP Reaaliaikaisen päätteen testaus Bild: Testning av kassasystem som fungerade i realtid på Föreningsbanken 1974.   

Följande framsteg inom tekniken var bankautomaterna där man kunde ta ut kontanter eller betala räkningar. De underlättade kundernas liv och minskade trängseln vid bankdisken. Behovet av kontanter minskade med bankkorten som blev allt vanligare från slutet av 1980-talet. Och med bankkorten försvann också checkerna. Men det var hembanken som blev inkörsporten till cyberrymden vad gäller betalningar.

Nätbanken växer exponentiellt


Den första självbetjäningskanalen för privatkunder var KOTISYP som fungerade med knapptelefon och lanserades 1982. Ett par år senare fick kunderna tillgång till den PC-baserade nättjänsten MikroSYP. Men det egentliga genombrottet för elektroniska banktjänster inträffade på 1990-talet. Den första räkningen betalades på webben 1996, och i slutet av året hade tjänsten redan över 300 000 kunder. I sin nuvarande form har nätbanken betjänat kunder sedan 2005. Läs mer om nätbankens utveckling i artikeln Visiosta valtavirraksi (pdf, 245 KB)Öppnas i nytt fönster.

Även om människor i allt högre grad sköter sina dagliga bankärenden i nätbanken eller per telefonÖppnas i nytt fönster dygnet runt, har kontoren inte spelat ut sin roll. I dag kommer kunderna till kontoret för att få expertråd i olika frågor kring ekonomin. Dessutom kan kunder numera ta ut kontanter i butikskassan precis som i början av affärsbanksverksamheten.

Bankdräkter och mode råd

”Bankens yttre och framför allt kundtjänsten ställer krav på att både våra kläder och vårt utseende i övrigt är snyggt. Vi måste vara mån om att gå den gyllene medelvägen och komma ihåg att vi inte är på banken för att städa, men inte heller för att gå på cocktailparty.” Sådana råd fick medarbetarna om hur de skulle klä sig på 1960-talet. Motsvarande anvisningar om klädsel har alltid funnits på banken.

För att säkerställa ett snyggt och sakligt utseende använde man i tiderna s.k. bankdräkter för att alla skulle ha enhetliga arbetskläder. Av affärsbankerna använde Föreningsbanken och STS-pankki dräkterna längst. På Helsingfors Aktiebank användes dräkterna en tid och den sista bankdräkten började användas 1962.

HOPRovaniemi1960[1] 

På Kansallispankki fanns ingen gemensam bankdräkt, men enskilda kontor kunde skaffa sig enhetliga dräkter. Den tidigaste observationen av likadana arbetskläder är från Kansallispankkis kontor i Tavastehus 1928. Bankdräkter på Kansallispankkis kontor (pdf, 196 KB)Öppnas i nytt fönster.

Ofta skaffades bankdräkter bara till kvinnor, men emellanåt fanns det bankdräkter även för män. Ett exempel på detta är STS-pankki, som år 1982 skaffade bankdräkter till alla manliga chefer. Dräkterna syddes upp enligt mått och togs i bruk i oktober, och tidningen Omapankki skrev att männen på en gång var mycket bättre klädda.

STS1991-1992[1]Bild: STS-pankkis sista bankdräkt togs i bruk år 1991. Till setet hörde två olika jackor, tre skjortor och två kjolar. Den andra kjolen var mörkblå. 

Enhetliga arbetskläder i bankerna användes också av vaktmästare, springpojkar och bud (pdf, 231 KB)Öppnas i nytt fönster.

Föreningsbanks mode under gångna år (pdf, 596 KB)Öppnas i nytt fönster.

Bankdräkten var den huvudsakliga arbetsklädseln, men vid sidan av den var det tillåtet att använda också andra kläder och accessoarer som var förenliga med bankens stil. Minikjolar och annan vågad klädsel accepterades inte. ”Det senaste modet bland ungdomarna är minikjol. Vår ståndpunkt är att minikjolar inte är lämpliga som arbetsklädsel, liksom inte heller annat överdrivet eller uppseendeväckande framträdande i arbetsmiljö.”

Fastän man slutade använda bankdräkter kvarstod kravet på saklig klädsel. ”Ett allmängiltigt råd är att om vi inte är helt säkra på att klädseln är lämplig på arbetsplatsen är vi på den säkrare sidan om vi låter bli att prova.” Detta råd, liksom många andra klädanvisningar från 1960-talet, är aktuella ännu i dag.

Tidigare utställningar i bankmuseet

Miljard-Mika och Det är sant-Jaska - banken med skämttecknares ögonMiljardi-Mika ja Tosi on Jaska

8.10.2015–29.2.2016 bankmuseet ställde ut tiotals skämtteckningar om affärsbanker. Utställningen handlade främst om händelserna på 1980- och 1990-talen, alltså tider då konkurrensen mellan bankerna var som hårdast och syntes som brokiga händelser i det finländska företagslivet. Största delen av teckningarna hade ritats av Kari Suomalainen men också originalteckningar av Terho Ovaska och några andra kända skämttecknare visades. I fråga om Kari Suomalainens verk ordnades utställningen i samarbete med Visavuori museum.


Aktivt liv i Kansallispankki - jag var väl ocksp med!

Kansallis-Osake-Pankki inledde sin verksamhet den 8 februari 1890. Grundandet av en finskspråkig affärsbank var ett viktigt steg framåt för finska språkets ställning i affärslivet. Med jubileumutställningen, 9.2.-12.6.2015, firades 125 år av affärsbanksverksamhet på finska.

Fokus lades på personalen, i praktiken på de anställdas mångsidiga fritidsaktiviteter och rekreation som Kansallispankki i stil med andra affärsbanker stödde på flera sätt för att ta hand om de anställdas välmående.

KOP Hiihtoretki_1915På skidtur på Degerö 21.3.1915 

KOP Rastiajot 1967Kontrolloppet (Rastiajot) år 1967

KOP PilkkikisaFiskklubbens pilktävling på 1970-talet

Banker

Nordeas historia i Finland börjar när Finlands första affärsbank, Föreningsbanken i Finland grundas. Senaten beviljade banken koncession 21.5.1862, och banken inledde verksamheten i juli samma år.

SYP_Kuopion_konttori_v1897_218x158[1]Bild: Föreningsbanken, Kuopio, 1897.

Nordea Finlands släktträd består dessutom av följande huvudgrenar: Kansallis-Osake-Pankki, Helsingfors Aktiebank och STS-pankkiÖppnas i nytt fönster.

Nordea släktträd (pdf, 32 KB)Öppnas i nytt fönster i Finland omfattar 25 affärsbanker. Även landets första sparbank utgör en del av Nordeas historia, eftersom Föreningsbanken övertog Åbo sparbanks kontor i samband med förvärvet av Finlands Sparbank 1993. Därigenom sträcker sig Nordeas historia i Finland ända tillbaka till 1822.

Föreningsbanken i Finland och Kansallis-Osake-Pankki fusionerades 1995. Den nya banken fick namnet Merita. Snart följde ytterligare en fusion. Merita gick ihop med svenska Nordbanken 1998, vilket gav upphov till koncernen MeritaNordbanken.

Bild: Fusionsavtalet mellan Merita och Nordbanken undertecknas 13.10.1997. Foto: Ilkka Leino. 

MeritaNordbanken 13101997

Namnet Nordea lanserades i slutet av 2001. Då hade även danska Unibank och norska Christiania Bank og Kreditkasse införlivats i koncernen.

Nordeas föregångarbanker i Skandinavien omfattar några av de äldsta bankerna i Norden såsom Sparekassen for Kjobenhavn og Omegn (Danmark 1820), Wermlandsbanken (Sverige 1832) och Christiania Kreditkasse (Norge 1848).

Föreningsbanken i Finland grundades i en viktig brytningstid inom finskt affärsliv då den politiska stämningen lättade och näringsfriheten ökade. När Föreningsbanken grundades hade Finland varken en aktiebolagslag eller banklag. Modell söktes i utlandet.

Banken grundades i juli 1862 i syfte att finansiera jordbruk, industri och handel samt sköta betalningsrörelse. Huvudkontoret inrättades på Riddarhuset där banken hyrt fyra rum.

Bild: Riddarhuset där banken hade sitt huvudkontor 1862–1885.

ritarihuone_SYP_paakonttori_v1862_218x158[1]

Samma år inleddes affärsverksamhet i sju filialer och tre agenturer. Filialer grundades på orter där minst 2 000 aktier i banken hade tecknats. Dessa var Viborg, Lovisa, Åbo, Kuopio, Tavastehus, Tammerfors och Vasa. Borgå, S:t Michel och Uleåborg fick nöja sig med agenturer. I början hade filialerna bara en anställd, och för direktören var bankverksamheten ofta bara en bisyssla.

På 1870-talet fick Föreningsbanken konkurrenter. I början var den största konkurrenten viborgska Nordiska Aktiebanken för Handel och Industri som grundats med tyskt kapital. Föreningsbanken och Nordiska Aktiebanken fusionerades 1919. Samtidigt ändrades namnet till Nordiska Föreningsbanken. År 1975 återtog banken sitt ursprungliga namn.

Bild: Banksalen i Föreningsbankens huvudkontor på Unionsgatan 25 i Helsingfors 1898.

Yhdyspankki[1] 

Kansallis-Osake-Pankki (Kansallispankki) fick sin början våren 1889 då ett antal fennomaner samlades på Suomalainen klubi i Helsingfors för att grunda en bank som tillhandahöll tjänster på finska. För att samla ihop startkapitalet värvades ombud som samlade namn på aktieteckningslistor på hemliga möten. Sammanlagt 1 152 personer tecknade aktier.

Bild: Kansallispankkis konstituerande bolagsstämma i spegelsalen på hotell Kämp 12.10.1889.

KOP_yhtiokokous_1889_218x158[1]

Bankverksamheten inleddes lördagen den 8 februari 1890, då kontoret på Alexandersgatan 17 öppnades. En speciell utmaning i början var att skapa bankterminologi på finska, eftersom äldre banker verkat på svenska.

Även om verksamheten inleddes med ett enda kontor på grund av tillståndsfrågor hade banken från första början som mål att expandera till en riksomfattande bank. Några månader senare inleddes verksamhet i Åbo, Fredrikshamn, Tammerfors, Viborg och Uleåborg. Banken investerade kraftigt i kontorsnätet och snart började kontor dyka upp i tätorter på landsbygden. I slutet av 1800-talet hade Kansallispankki filialer i Tavastehus, Kuopio, Björneborg, Kemi, Kexholm, Heinola, Idensalmi, S:t Michel, Raumo, Vasa, Kajana, Brahestad, Rovaniemi, Mariehamn, Salo, Joensuu, Jyväskylä, Lahtis, Hangö, Borgå, Nyslott och Nurmes. 

KOPKakikalmi[1]Bild: Kansallispankki, Kexholm, 1930.

År 1913 var Kansallispankki redan den näst största affärsbanken i Finland. Efter det konkurrerade Kansallispankki och Föreningsbanken i årtionden om positionen som den största banken i Finland. 

Helsingfors Aktiebank (Helsingforsbanken) grundades 1912 och öppnade dörren för allmänheten 2.1.1913. Det var bankiren Emil Winckelmann som tog initiativet till förhandlingar om finansiering med Marcus Wallenberg, direktör för svenska Enskilda Banken. Förhandlingarna ledde till beslut om att grunda banken och Winckelmann blev verkställande direktör för banken. Wallenbergs intresse för investeringen berodde antagligen på de goda tillväxtutsikterna för finsk industri.

Bild: Helsingfors Aktiebank, Helsingfors-Alexandersgatan 17, foto från 1963.

HOP Paakonttori 1963

Helsingfors Aktiebanks historia präglas av många bankfusioner genom vilka banken slukade små affärsbanker med rätt lokal verksamhet. I och med fusionerna blev den Helsingforsbaserade banken en riksomfattande affärsbank. Flera av de banker som fusionerades hade verkat i svenskspråkiga kustregioner, vilket stärkte Helsingfors Aktiebanks ställning bland finlandssvenska kunder.

HOPKemio[1]Bild: Helsingfors Aktiebank, Kimito.

Helsingfors Aktiebanks historia är händelserik och omfattar aktiespekulation och fientliga förvärvsförsök, de första redan på 1910-talet. I mitten av 1980-talet råkade Helsingfors Aktiebank i ekonomiska trångmål, vilket drog till sig spekulanter. Många parter köpte aktier i Helsingforsbanken men den sista striden utkämpades mellan Säästöpankkien Keskus-Osake-Pankki och Föreningsbanken. Helsingfors Sparbanks historia som självständig bank gick i graven 31.12.1985, varefter den fungerade som dotterbolag till Föreningsbanken tills bolagen fusionerades officiellt i slutet av oktober 1986. Föreningsbanken tog över Helsingfors Aktiebanks personal som gamla arbetstagare utan att ändra på lönevillkoren. 

HOP-SYP ATK-fuusion tunnelmia (pdf, 14 MB)Öppnas i nytt fönster.

Här är en schematisk bild av Nordea Bank Finlands historia. Du kan förstora bilden genom att klicka på den.

Sukupuu (pdf, 32 KB)Öppnas i nytt fönster

Namnförkortningar:

  • Helsingfors Aktiebank = HAB och Helsingforsbanken
  • Kansallis-Osake-Pankki = KOP och Kansallispankki
  • Nordiska Aktiebanken för Handel och Industri = Nordiska Aktiebanken
  • Föreningsbanken i Finland = FBF och Föreningsbanken. Åren 1919–1975 hette banken Nordiska Föreningsbanken (NFB).

Läs mer om Nordeas finländska föregångarbanker i nedan nämnda böcker. Den nyaste är Erehtymättömät av Markku Kuisma och Teemu Keskisarja, 2012.

Historiker:

  • Blomstedt, Yrjö. 1989. Kansallis-Osake-Pankin historia I: 1889–1939. Helsinki, Kansallis-Osake-Pankki.
  • Ginström, Egidius. 1962. Helsingfors Aktiebank under ett halvsekel. Helsingfors, Oy Tilgmann Ab.
  • Heikel, Felix. 1922. Nordiska aktiebanken för handel och industri 1872–1919. Helsingfors, H. Schildts tryckeri.
  • Kuisma, Markku. 2004. Kahlittu raha, kansallinen kapitalismi. Kansallis-Osake-Pankki 1940–1995. Helsinki, Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.
  • Kuisma, Markku & Keskisarja, Teemu. 2012. Erehtymättömät. Tarina suuresta pankkisodasta ja liikepankeista Suomen kohtaloissa. Helsinki, WSOY.
  • Lyytinen, Eino. 1983. Työväen pankki. STS ja sen edeltäjät 1909–1984. Helsinki, Tammi.
  • Pipping, H. E. 1962. Bankliv Genom Hundra År. Helsingfors, Frenckellska Tryckeri AB.
  • Soukola, Timo. 2008. Sallitun riskinoton rajat. STS-pankki ja sen edeltäjät 1980–1992. Porvoo, WS Bookwell.
  • Tudeer, Erik. 1986. Helsingfors aktiebank 1913–1986. Esbo, Frenckellska Tryckeri Ab.
  • Vihola, Teppo. 2000. Rahan ohjaaja. Yhdyspankki ja Merita 1950–2000. Merita Pankki Oyj. Jyväskylä, Gummerus Kirjapaino Oy.

Även Franck Medias tredelade dokumentärfilm Kasvun rahoittajat handlar om Nordeas och de finländska affärsbankernas historia.

Många skeden

På 1860-talet fick Finland egen myntenhet, egna frimärken och den första järnvägen. Även näringslivet avreglerades något. Den ekonomiska utvecklingen skapade behov av banker för att finansiera företagen och näringslivet. Finlands första affärsbank Föreningsbanken i Finland beviljades koncession 21.5.1862, och banken inledde verksamheten i juli samma år. De första aktiebolags- och banklagarna stiftades 1864 och 1866.SYP johtokunnan huone 1898Bild: Föreningsbanken, direktionens rum 1898.

I början tog banken emot insättningar, beviljade krediter och skötte betalningsrörelse. Föreningsbanken i Finland hade kontakter i utlandet, vilket innebar att banken kunde förmedla betalningar mellan Finland och utlandet. Affärsbankerna bildade de första egentliga korrespondentnäten för utlandsärenden på 1870-talet. 

Under de första årtiondena försvårades Föreningsbankens verksamhet av de instabila monetära förhållandena i landet och åren med missväxt. Missväxtåren ledde till hungersnöd och förlamade hela näringslivet.

Däremot främjade högkonjunkturen i början av 1870-talet utvecklingen av näringslivet, vilket i sin tur skapade incitament att grunda nya affärsbanker. År 1872 grundades Nordiska Aktiebanken för Handel och Industri i Viborg med utländskt kapital på initiativ av tyska affärsmän. Grundarna såg nämligen möjligheter på den stora marknaden kring S:t Petersburg och i Östersjöregionen. Den tredje affärsbanken i landet, Wasa-Aktiebank, inledde verksamheten 1879 i dåvarande Nikolaistad. 

POP ViipuriBild: Nordiska Aktiebanken, Viborg.

I början hade affärsbankerna kontor bara i städerna. Nylands Aktiebank som grundades 1887 öppnade den första landsbygdsfilialen 1888 i Salo köping.

Den finska nationalismen stärktes på 1880-talet och bidrog till etableringen av Kansallis-Osake-Pankki i syfte att främja "finskt och finsksinnat" näringsliv. Banken inledde verksamheten i februari 1890. På den nya banken betjänades kunderna även på finska. KOP Hämeenlinna

Bild: Kansallispankki, Tavastehus 1899.

På 1890-talet byggde affärsbankerna ut sina kontorsnät. Dessutom grundades nya lokala affärsbanker för näringslivets behov såsom Privatbanken i Helsingfors, Åbo Aktiebank och Tammerfors Aktiebank.

Affärsbankernas betydelse för finsk industri stärktes med utlåningen och de direkta kapitalplaceringarna.

På 1900-talet fick man upp ögonen för småspararna. Då lanserades den första sparbössan och räntor på insättningar blev föremål för reklam.

Hemmets Sparborssa reklam (pdf, 89 KB)Öppnas i nytt fönster 

Bild: Reklam i Hufvudstadsbladet 1.6.1902. Du kan förstöra reklamen genom att klicka på den.

Ofärdsåren som började med februarimanifestet påverkade också bankverksamheten under storstrejken 1905. I Ryssland strejkade folket mot tsarens välde, medan finländska arbetare strejkade för att förbättra arbetsförhållandena. Strejken varade ungefär en vecka. Flera bankkontor var tvungna att hålla stängt under strejken.

När bankverksamheten inleddes var lokalerna ofta hyrda, och särskilt på mindre orter kunde kontoret inrättas i direktörens hem eller i anslutning till någon annan affär. De första egentliga bankkontoren byggdes i slutet av 1800-talet. Under de följande årtiondena byggdes allt pråligare kontorslokaler. Väggarna pryddes av beställda konstverk.

TurunOsakepankki

Bild: Åbo Aktiebank, 1910-talet.

Kontorsnäten byggdes ut, och allt fler nya banker etablerades. Nu började också yrkesutövare och jordbrukare grunda lokala banker. Suomen Kauppapankki hade grundats i Viborg redan 1907. Under följande årtionde fick den sällskap av Landtmannabanken, som finansierade jordbruk i finlandssvenska regioner, samt Länsi-Suomen Osake-Pankki och Helsingfors Aktiebank.

LandmannabankenBild: Landtmannabanken 1915.

Även om bankfusionerna redan höll på att bli faktum grundades många små affärsbanker i slutet av årtiondet: Luotto-Pankki, Käsiteollisuuspankki, Suomen Maatalous-Osake-Pankki, Pohjolan-Osake-pankki, Etelä-Suomen Pankki, Atlas Pankki, Maakuntain Keskus-Pankki och Suomen Teollisuuspankki. År 1919 inträffade två fusioner. Först anslöts Nylands Aktiebank till Helsingfors Aktiebank. Sedan fusionerades Föreningsbanken i Finland och Nordiska Aktiebanken, vilket resulterade i Nordiska Föreningsbanken. 

I slutet av 1912 avslöjades ett omfattande bedrägeri på Föreningsbankens kontor i Tammerfors. Gärningsmannen visade sig vara kontorets direktör Nils Idman, som var en uppskattad person både inom banken och i Tammerforsregionen. Bankens förlust var så stor att den äventyrade hela verksamheten. Den prekära situationen underlättades av stödköp av aktier som även banker i Stockholm deltog i. 

Föreningsbanken klarade sig men var tvungen att använda sin reservfond och skära ner utdelningen. På grund av fallet infördes en ny kultur med bättre kontroll och omsorgsfullare utlåning. Denna kursändring präglade Föreningsbankens verksamhet under de följande årtiondena. Läs mer i artikeln Kauppakadun pankkipuhallus sata vuotta sitten (pdf, 2 MB)Öppnas i nytt fönster i Tammerkoski.

Bild: Föreningsbanken, Tammerfors 1912.SYP Tampere 1912

På 1910-talet började man också för första gången spekulera i värdepapper och ordna fientliga förvärv av banker. Objektet var Helsingfors Aktiebank. År 1916 smiddes planerna av Moses Skurnik och Erik von Frenckell. Och i maj 1918 var det den utländska bankiren Dimitrij Rubinsteins tur. 

Inbördeskriget efter självständighetsförklaringen försvårade och orsakade även avbrott i bankverksamheten. Landets regering flyttade till Vasa efter att de röda tagit över makten i södra Finland. Staten tog ett så kallat kontokurant lån hos Wasa-Aktiebank, och Akseli Gallen-Kallela anlitades att formge de kontokuranta checker som Wasa-Aktiebank emitterade och som användes som statens officiella betalningsmedel. Samtidigt cirkulerade olika lokala och rentav företagsspecifika betalningsmedel i Finland.

1920-talet var en tid av bankfusioner i Finland. En del av de små bankerna fusionerades först med varandra. Därigenom bildades två nya banker, Unionsbanken i Finland och Maakuntain Pankki. Unionsbanken i Finland fusionerades på 1930-talet i Helsingfors Aktiebank och Maakuntain Pankki i Kansallis-Osake-Pankki. En stor del av de andra små bankerna som råkade ut för trångmål fusionerades i Helsingfors Aktiebank.

Liittopankki 1929Bild: Det nuvarande WTC-huset tjänstgjorde i början som Unionsbankens huvudkontor. Efter Unionsbankens fusion i Helsingfors Aktiebank inhyste byggnaden Helsingfors Aktiebanks huvudkontor. Foto från 1929.

Bankernas kapitalförvaltning och relaterade juridiska tjänster blev allt mångsidigare. 

På 1920-talet fick Finlands Bank i uppdrag att reglera bankernas likviditet. Guldmyntfoten återinfördes 1926.

Mot slutet av årtiondet överhettades den finska såg- och byggbranschen, medan efterfrågan på virke avtog på den internationella marknaden. Landets valutareserv minskade dramatiskt, och den nationella penningmarknaden stramades åt. I Finland avbröts högkonjunkturen redan före börsraset på Wall Street (24.10.1929) som blev startskottet för den stora depressionen.

Bild: Käsiteollisuuspankki, Helsingfors 1922. Foto: E.I.K.Käsiteollisuuspankki 1922

De problem som skogsindustrin hade råkat ut för spred sig snabbt till jordbruket, transportsektorn, detaljhandeln och byggbranschen. Tillgångarnas värde rasade, vilket eroderade lånesäkerheterna. Arbetslösheten, lönesänkningarna och konkurserna orsakade en hel del mänskligt lidande, och bankernas verksamhet som borgenärer på exekutiva auktioner sågs inte med blida ögon.

KOP Parkano 1932Bild: Kansallispankki, Parkano 1932.

De ekonomiska problemen satte käppar i hjulen för alla bankers verksamhet, och allt fler små banker slukades av starkare konkurrenter. I slutet av årtiondet fanns det bara sex affärsbanker kvar i landet: Nordiska Föreningsbanken, Käsiteollisuuspankki, Helsingfors Aktiebank, Kansallis-Osake-Pankki och Suomen Maatalous-Osake-Pankki.

Den stora depressionen på 1930-talet blev emellertid relativt kortvarig i Finland. Återhämtningen främjades av devalvering och slopandet av guldmyntfoten. Senare bands marken till pundet, vilket ökade stabiliteten. I mitten av årtiondet var det återigen högkonjunktur i landet.

SYP-KOP säkkiviestiBild: Säckstafett mellan Kansallispankki och Föreningsbanken, välgörenhetsevenemang för de olympiska spelen i Los Angeles 1932.

I slutet av årtiondet avtog den ekonomiska tillväxten i världen på grund av den politiska osäkerheten, och för Finlands del mottogs det nya årtiondet i vinterkrigets tecken.

Under 1930-talet fattades många beslut som inverkade på bankverksamheten. År 1931 slöt bankerna avtal om reglering av räntenivån. Banklagen 1933 gav affärsbankerna större friheter jämfört med lokala banker. Men å andra sidan begränsades bankernas innehav i andra företag.

Kriget påverkade banksektorn på flera sätt. Bankerna tecknade bland annat statsobligationer med vilka kriget finansierades. Hushållen kunde köpa så kallade vinstobligationer. Det var ett statligt lotterispel där vinnaren drogs i närvaro av en officiell övervakare.

Penningförsörjningen måste ordnas också i undantagsförhållanden. Bankkontoret höll öppet, ibland i tillfälliga lokaler, och nya kontor etablerades vid behov. Lufträderna var ett ständigt hot. När sirenerna började tjuta flyttades kontoböcker, arkiv och pengar till pannrummet eller källaren, som också fungerade som personalens och kundernas bombskydd.

KOP Hamina konttori kellarissaBild: Kansallispankkis kontor i Fredrikshamn 1941. På skylten ovanför ingången till källaren står det "Kansallis-Osake-Pankki".

Freden blev tung. De områden som Finland tvingades avstå ifrån orsakade bankerna stora förluster, eftersom där fanns värdefulla fastigheter, bland annat 40 kontor vilket motsvarade 10 procent av affärsbankernas driftställen. Dessutom skadades eller förstördes många kontor i lufträderna runt om i landet. Även kundernas förluster belastade bankerna.

Återuppbyggnaden i landet inleddes snabbt. Affärsbankerna finansierade bostadsbyggen och krigsskadeståndsindustrin. Byggbehovet var stort på grund av bosättningen av karelare från de förlorade områdena och reparationen av krigsskadorna.

Juliste KOP 40-luku siirtoväki 

Vid årsskiftet 1945–1946 genomfördes den så kallade sedelklippningenÖppnas i nytt fönster, en åtgärd som syftade till att dämpa den höga inflationen och ge myndigheterna information om medborgarnas förmögenhet. Stora valörer i omlopp klipptes itu på mitten, och den högra delen gavs som tvångslån till staten fram till 1949. Den vänstra delen av sedeln kunde en viss tid användas som betalningsmedel och var värd hälften av sedelens ursprungliga nominella värde. Åtgärden gällde inte finansinstitut eller offentliga samfund. I början av 1946 genomfördes också byte av sedlar.

Banktjänsterna utvecklades med stormsteg. År 1951 lanserades till exempel bankgiro som affärsbankerna utvecklat tillsammans. Med bankgiro kunde pengar överföras från den egna kontoförande banken till ett konto i vilken annan finländsk bank som helst. Det fanns en marknad för tjänsten, eftersom postgiro hade lanserats strax efter vinterkrigets utbrott. Bankgiro blev ett mycket viktigt instrument i företagens betalningsrörelse. I samband med utvecklingen av bankgirot skapades ett enhetligt kontonummersystem, vilket bildade en grund för den senare tekniska utvecklingen av banktjänsterna.

Affärsbankerna byggde ut sina kontorsnät, men det var inte möjligt att etablera eget kontor överallt. Bankbilen var ett nytt servicekoncept på 1950-talet. På 1960-talet var bankbilarna en bekant syn i nya bostadsområden som ännu inte fått eget bankkontor.

HOP PankkiautoBild: Helsingfors Aktiebanks bankbil 1958.

Även efterfrågan på utrikestjänster ökade. Remburser blev ett allt vanligare betalningsmedel i utrikeshandel, och bankernas serviceutbud kompletterades med valutaväxling.

Hushållen fick en mer central roll i bankernas marknadsföring. Marknadsföringen betonade sparandet i den ekonomiska hushållningen. I slutet av årtiondet startade bankerna en kampanj för betalning av löner på bankkonto.

Juliste SYP säästäminen 

Sommaren 1959 väckte ett beväpnat bankrån i Kuopio stor uppmärksamhet. Ett antal personer med solglasögon och ansiktsmask hotade kontorets personal med maskinpistol. Hjälten i dramat blev en tioårig pojke som hittade bytet. 

Kampanjen för utbetalning av löner på bankkontoÖppnas i nytt fönster ledde till att så gott som alla finländare blev bankkunder. Stabiliseringsavtalet 1968 främjade målet. Den nya tjänsten, lönekonto, ändrade relationen mellan banken och kunden. Banktjänsterna, som tidigare främst handlat om ut- och inlåning, kompletterades med dagliga banktjänster, och kontantbetalningarna ersattes med bankgiron och checker. Att lönerna i allt högre grad betalades på bankkonto var ett annat viktigt steg i banktjänsternas utveckling.

Juliste KOP Palkka pankissa  

Räntorna reglerades och bankernas produkter var rätt likadana. Avgörande konkurrensfaktorer var kontorens antal och läge. Därför expanderade bankernas kontorsnät i snabb takt. 

När antalet kunder och transaktioner ökade var bankerna tvungna att anställa mer personal. Den växande personalen och utbyggnaden av kontorsnätet ökade kostnaderna. För att rationalisera verksamheten och skära ner kostnaderna började bankerna satsa på automatisering.

Konkurrensen om kunderna blev allt hårdare, och bankerna strävade efter att vara nära kunderna. Detta återspeglades i etableringen av nya kontor, marknadsföringen och utvecklingen av nya tjänster.

Bild: Föreningsbanken på mässa i norra Karelen 1965.

SYP messut 

På 1960-talet lanserades också de första drive-in-bankerna Öppnas i nytt fönsteri Finland. De blev dock ett ganska kortvarigt fenomen.

I och med den ökande utrikeshandeln fick även affärsbankernas verksamhet en mer internationell prägel. Bankerna köpte sig in i utländska banker för att tillhandahålla tjänster för sina kundföretag. I början gällde det banker i London och Zürich.

Banklagstiftningen reformerades på 1970-talet då banksektorn fortfarande var mycket reglerad.

KOP Hki-TöölöntulliBild: Kansallispankki, Helsingfors-Tölö tull, 1972.

Bostadssparande och bostadsköp främjades på olika sätt. Bankerna bildade bland annat bostadssparcentraler som specialiserat sig på bostadssparande.

På 1970-talet övergick bankerna till datasystem som fungerade i realtid. Systemen infördes stegvis, och det tog några år innan alla kontor hade bankterminaler som fungerade i realtid. Redan 1970 övergick Helsingfors arbetarsparbank som fusionerats i Finlands arbetarsparbank som första bank till kassaterminaler i realtid.

SYP reaaliaikainen kassapaateBild: Kassaterminal i realtid installeras på Föreningsbankens kontor i Mellersta Tölö i Helsingfors 25.2.1975.

År 1978 lanserades de första bankkorten och bankautomaterna som fungerade i realtidÖppnas i nytt fönster, året därefter kom referensbankgiro och en terminalbank för företag.

Det första utländska dotterbolaget etablerades i Luxemburg 1976. Redan före det hade banken haft representationer i utlandet, men deras möjligheter att tillhandahålla banktjänster var mycket begränsade.

På 1980-talet utvecklades bankernas datateknik med stormsteg. År 1982 lanserade Föreningsbanken den första telefonbanken för kunder. I den lotsade en talsyntetisator kunden att välja rätt funktion med knappsatsen på telefonen. Några år senare blev det möjligt att sköta bankärenden med PC. Tjänsterna samlades under samma koncept, vilket gjorde det möjligt för kunderna att använda telefon- och PC-banken parallellt. Med andra ord hade banken en "förhistorisk" mobilbankÖppnas i nytt fönster när de första mobiltelefonerna kom ut på marknaden.

Bankerna internationaliserades och valutahandelns betydelse ökade. De första utländska bankerna kom till Finland. På nordisk nivå var Scandinavian Banking Partners ett viktigt samarbetsforum. Via den fick finländska banker erfarenheter av nordiskt samarbete och nordiska operativa modeller. Föreningsbankens första utländska filial öppnades 1984 i London.

År 1986 lanserades kortbetalningsterminaler vid butikskassor. De första betalningsautomaterna togs i drift 1989. 

Kansallispankki öppnade sina första automatkontor med varumärket KOPINÖppnas i nytt fönster 1989. På kontoret i Gloet fanns till och med självbetjäningsfack som fungerade med fingeravtryck och en automat i vilken man kunde köpa guldtackor.

Bild: Kansallispankkis självbetjäningskontor Helsingfors-Gloet 15.3.1989. Fotokolme.

KOPIN Kluuvi 

Fusionen mellan Föreningsbanken och Helsingfors Aktiebank förebådade en ökande konkurrens mellan bankerna. De mest uppseendeväckande exemplen är från "de galna åren" i slutet av 1980-talet, då konkurrenter köpte cornerpositioner i varandra i syfte att köpa upp konkurrenter. Ett av de mest uppmärksammade fallen var de så kallade Kouri-affärerna. Tidigare hade bankerna främst konkurrerat om vem som var störst.

Bild: Aktiebrev i papplådor i anslutning till Kouri-affärerna 1989. Q-studio Oy.

Kouri-kaupat 1989

Avregleringen av penningmarknaden inleddes i början av 1980-talet och blev klar 1991. Den nya banklagen som trädde i kraft samma år harmoniserade bankernas kapitaltäckningsregler och satte alla banker i en neutral konkurrensposition.

Utvecklingen av elektroniska banktjänster fortsatte hektiskt. Nu lanserades samanvändning av bankautomater, verifikatkontoutdrag, bankstreckkoder och onlinebörshandel. År 1995 kom de första webbaserade banktjänsterna och en GSM-tjänst. Därmed blev Finland en föregångare inom elektroniska banktjänster.

Föreningsbankens logotyp för elektroniska tjänster SoloÖppnas i nytt fönster såg dagens ljus 1991. Varumärket användes ännu vid ingången till 2000-talet och introducerades också i Sverige.

Bankkris och fusioner

I början av 1990-talet drabbades Finland av en kraftig ekonomisk depression. Företag gick omkull, arbetslösheten ökade och bankernas kreditförluster sköt i höjden. Bankerna krisade och en fusionsvåg översköljde finanssektorn. Den så kallade bankkrisen var rätt långt en sparbankskris. Även Kansallispankki (KOP) och Föreningsbanken (FBF) måste ty sig till lån som staten beviljade för att stödja bankverksamheten, men de återbetalade sina lån med ränta.

År 1992 gick en stor del av de finska sparbankerna samman i Sparbanken i Finland. Ett år senare styckades banken upp mellan KOP, FBF, Postbanken och Andelsbankerna. Kansallispankki fick 134 och Föreningsbanken 125 kontor. STS-Pankki fusionerades i Kansallispankki i november 1992. Fusionen var en chock för STS-anställda. Närmare hälften av den fusionerade bankens anställda förlorade sitt jobb, och STS:s kontor försvann snabbt från gatubilden.

Fusionsplanerna mellan Kansallispankki och Föreningsbanken läckte ut i offentligheten via tidskriften Suomen Kuvalehti. Officiellt meddelande om fusionen publicerades följande dag 9.2.1995. På presskonferensen meddelade man att var fjärde medarbetare skulle förlora jobbet på grund av fusionen. Arbetet med att förena kontorsnätet inleddes omedelbart. I början betjänades kunderna hos de två bankerna vid olika diskar, eftersom det tog tid att samordna banksystemen. Namnet på den nya banken, Merita, lanserades i juni 1995.

Merita 14021995Bild: Fusionsavtalet mellan Kansallispankki och Föreningsbanken undertecknas 14.2.1995. Foto: Heikki Savolainen.

I oktober 1997 meddelade banken om en gränsöverskridande bankfusion. Fusionen mellan Merita och svenska Nordbanken trädde i kraft 1.1.1998. I slutet av 1999 fusionerades Merita Ab och Nordbanken Holding Ab. Det nya bolaget antog namnet Nordic Baltic Holding. Fusionen genomfördes som aktiebyte. Arrangemanget slutfördes i början av 2000.

År 2000 begränsades insättningarnas skattefrihet till att bara omfatta brukskonton.

I början av mars avslöjade MeritaNordbanken och det danska finanshuset Unidanmark sina fusionsplaner. I september 1999 hade MeritaNordbanken lämnat ett köpeanbud på norska Christiania Bank og Kreditkassen. Anbudet förnyades flera gånger, eftersom det inte fanns någon vilja att fatta beslut i saken i Norge. Som representant för bankens storägare fattade Norges regering säljbeslut i oktober 2000. Nordea, namnet på den nya banken med verksamhet i fyra nordiska länder, offentliggjordes 24.10.2000. Namnet kommer från begreppet Nordic Ideas. Namnet Nordea infördes i hela banken 3.12.2001.

Med nya banktjänster har besöken på kontoren minskat, och därför har kontorsnätet avvecklats.

Införandet av kapitalreglementet (Basel II) har i hög grad påverkat internationella bankers operativa verksamhet.

I dag är Nordeas huvudkontor beläget i Stockholm, och koncernchef är Casper von Koskull från Finland.

Making_it_possible

Museiföremål

Bankmuseets samling belyser affärsbanksverksamhetens historia i Finland från 1860-talet fram till i dag. Samlingen ger en bra bild av hur arbetsredskapen utvecklats under årens lopp.

Föremålen i samlingen kommer från Nordeas finländska föregångarbanker. De äldsta föremålen härstammar från tiden då banken grundades. Det finns föremål från alla föregångarbanker runt om i Finland. En del föremål är arbetsredskap och bruksföremål som bankerna köpt och en del är affärsgåvor. Men här finns också en del föremål som donerats till museet.

Samlingen utökas inte systematiskt. Endast föremål som använts i banken och bankens gåvoföremål med känd bakgrund tas emot som donationer.

SYP Arabia 

Bild: Föreningsbanken, Helsingfors-Arabia 24.2.1955. Foto: Aarne Pietinen.

De första räknemaskinerna var mekaniska. Före det användes kulramar. Den äldsta mekaniska räknemaskinen på bankmuseet, en så kallad snurra, köptes 1891. Den är av märket OdhnerÖppnas i nytt fönster, och är tillverkad i S:t Petersburg. Förutom snurran Odhner har museet räknemaskiner av märket Trinks-Brunsviga, Comptometer och Facit.

Odhner snurraBild: Odhner, nr 216.

Mekaniska räknemaskiner blev allt vanligare hjälpmedel på affärsbankerna i början av 1900-talet. Nyare modeller användes ännu på 1970-talet, och det ordnas kurser i hur man skulle använda dem. Snurran var snabb, och därför var personalen skeptisk mot modernare apparater. Ännu efter att man fått nyare maskiner kontrollerades kalkyler ofta med snurran.

När antalet kunder och transaktioner ökade var det viktigt att se till att personalen behärskade de nya verktygen. Därför utbildades och uppmuntrades personalen på olika sätt att använda nya maskiner, och det ordnades också tävlingar i användningen av dem.

KOP Kymmennäppainkilpailu 1957Bild: Maskinräkningstävling på Kansallispankki 23.3.1957. Oy Foto Ab. "Strömmen har kopplats av, tävlingen är avgjord och spänningen har urladdats". Nitton kvinnor och två män deltog i tävlingen. Tävlingstiden var 30 minuter och det bästa resultatet 6 830 nedslag.

Att skydda checker var länge en viktig uppgift på banker. Skyddet var viktigast så länge bankerna inte hade banksystem som fungerade i realtid. För detta syfte fanns en skyddsmaskin. Beroende på modell kunde skyddsspåret vara perforerat eller bestå av en färgad nummerserie. Skyddspraxisen upphörde när euron infördes i Finland.

På museet finns flera skyddsmaskiner. De äldsta är från slutet av 1800-talet.

Shekin varmenninBild: Skyddsmaskin för checker. 

I januari 1866 trädde en förordning i kraft enligt vilken Föreningsbanken i Finland kunde emittera egna sedlar. Kejserliga senatens Finanskommission godkände Föreningsbankens ansökan 1.8.1866, varefter sedelutgivningen inleddes i april 1867. Banken emitterade sedlar med valörerna 15, 25 och 100 mark. Banken skulle tillställa Finlands Bank en säkerhet som motsvarade sedlarnas värde.

Den andra sedelemissionen genomfördes 1882. Då emitterades sedlar med valörerna 25 och 100 mark. 

Mängden sedlar i omlopp emitterade av Föreningsbanken var som störst 1,4 miljoner mark 1883. Senare sjönk antalet sedlar snabbt. År 1893 fanns bara 130 000 mark i omlopp. Sedlarna avfördes från bankens bokföring i början av 1930-talet.  

Exemplar av dessa sällsynta sedlar finns på bankmuseet. En intressant detalj i sedlarna är att de är tryckta på sex språk.

Yhdyspankin setelit_vanhemmat

Bild: Sedlar emitterade av Föreningsbanken 1867. Denna sedelserie togs ur omlopp på bankens 30-årsdag (21.5.1892).

Den första sparbössan man känner till i Finland är Nordiska Aktiebankens husbössa i brons från 1902. Sparbössan var avgiftsbelagd och till servicen hörde att bankens vaktmästare besökte kunden och tömde bössan en gång i månaden. När kunden skaffade sparbössan engagerade detta kunden att spara, men också vaktmästarens besök uppmuntrade till att spara.

KOP och HAB lanserade s.k. strykjärnbössor i metall redan på 1910-talet och i inledningen av 1920-talet hade strykjärnsbössorna tagits i bruk allmänt i de flesta finländska affärsbanker. På 1930-talet ville man sätta färg på tillvaron och lanserade sparbössor som såg ut som böcker. Alternativa färger var röd, brunröd, blå, grön och svart. Sparbössor av papp blev vanliga på 1940-talet då det var brist på metall. Pappbössorna hade vackra motiv, men kunde användas endast en gång och var inte särskilt hållbara. Med tiden ersattes papp med plast, men även andra material testates.

Vanhempia_lippaita 

De första sparbössorna i plast lanserades i början av 1950-talet, och även Nordeas nuvarande sparbössa Jalmari är i plast. Av de gamla platssparbössorna är de kändaste FBF:s jordglob, KOP:s Farbror Joakim och HAB:s Mumintroll och en spargris som STS använde från 1970 och som även Nordea använt senare. Förutom ovan nämnda sparbössor har vi också fått se ekorren, pandan, vikaren och björnen som sparbössa. 

Vid sidan av populära djurmotiv har även aktuella motiv förekommit, såsom tv:n, månen och bankautomaten på 1980-talet, VM och Finlands första världsmästare i Formel 1 Keke Rosberg. En intressant modell var HAB:s kinosparbössa som visade en ny bild när man satt in en ett 20 pennis mynt.

Lippaita_60-luvulta

Incitament för sparande

Med sparbössor har bankerna uppmuntrat kunder till att spara, men i början gavs de inte till kunder utan motprestationer. Ett krav var ofta att kunden öppnade ett konto och gjorde en insättning på det. Bankerna samarbetade också med skolorna för att främja sparande. Det fanns speciella skolsparbössor med ett eget fack för varje elev.

Sparbössor har också använts i välgörenhetskampanjer, såsom i Finlands Naturskyddsförbunds och Föreningsbankens kampanj år 1992. Då fick alla kunder som donerade minst 20 mark för att förbättra saimenvikarens levnadsmiljö en vikarsparbössa från Föreningsbanken.

Den traditionella sparbössan används fortfarande, men vid sidan av den finns också ett elektroniskt alternativ – eSpargrisen. Tjänsten fungerar i samband med kortköp, och är alltså riktad till vuxna. Idén är att en liten andel av varje kortbetalning sparas. 

På bankmuseet finns många slags föremål relaterade till bankverksamhet, såsom kassa- och kontoböcker, checker, bankkort, aktiebrev, kupongsaxar och gamla stämplar.

Föremål relaterade till bankernas omfattande korrespondens är bland annat bläckpenna, telexmaskin och olika slags skrivmaskiner.

Bild: Skrivmaskin av märket Mignon, tillverkades 1905–1913.

Mignon kirjoituskone 

Även förtjänstmärken till personalen och idrottspris, bankdirektörens resekista och en penningtransportlåda i trä och en kolhink anknyter till bankverksamheten.

På museet finns också en valutakalkylator, en utlottningsmaskin för vinstobligationer, en börspulpet och den första bankautomaten som fungerade i realtid.

Obligaatioiden arvontarumpu Bild: Utlottningsmaskin för vinstobligationer. 

Kolla reklamfilmenÖppnas i nytt fönster nedan för mer information om dragningen av statens vinst-obligationslån.

Fotoarkiv

Nordeas gamla foton har skannats och finns till påseende i fotoregistret i Centralarkivet för Finlands näringsliv (ELKA). I registret finns foton av Nordeas finländska föregångarbanker från slutet av 1800-talet till 1990-talet. Det finns närmare 8500 foton.

Du kan se bilderna i ELKAÖppnas i nytt fönster. (Tjänsten är på finska.)

Hjälp:

  • Välj HAKU i första sidan.
  • Välj Nordea Pankki Suomi Oyj  i fältet Arkisto (registret innehåller flera företags fotoarkiv).
  • Välj gärna också ort (Paikka) och tid (Ajallinen kattavuus).
  • I fältet Vapaateksti kan du skriva ett sökord (t.ex. personnamn). Du kan också lämna fältet tomt.
  • Tryck på Haku.

 

Läs också Elkas anvisningar för registret.