Reglerna för placeringsverksamhet
De nya bestämmelserna för värdepappersmarknaden och placeringsrådgivningen trädde i kraft i början av november 2007. Bestämmelserna gäller alla de företag inom hela EU som erbjuder placeringstjänster.
Placerarens skydd förbättras
Nivån för placerarens skydd fastställs beroende på om han räknas som icke-professionell kund eller professionell kund. Dessutom kan en del av de professionella kunderna vara s.k. godtagbara motparter, t.ex. pensions- och fondbolag. De flesta placerarkunderna är icke-professionella placerare. Banken informerar placerarkunden om hurudan placerare han har definierats som.
Den icke-professionella kunden har det mest omfattande skyddet och ur kundens synvinkel är det i regel förmånligare att höra till gruppen icke-professionella, eftersom banken då bör skaffa mera information om den icke-professionella kundens
- placeringserfarenhet och -kunskap
- ekonomiska situation och
- placeringsmål
än om kunden räknas som professionell kund. Det är till förmån för kunden att ge uppgifterna eftersom vi då kan uppskatta vilka tjänster och produkter som är lämpliga för kunden.
Placeraren får också mer information än tidigare om sin tjänsteleverantör och om de tjänster som intresserar honom. Dylik information är till exempel de risker som är förknippade med ett placeringsalternativ och placeringar i det, avgifter som debiteras för ett uppdrag, principerna för genomförande av ett uppdrag samt tillvägagångssättet vid eventuell intressekonflikt mellan kunden och tjänsteleverantören.
Grunden för de nya bestämmelserna är EU:s Direktiv om marknader för finansiella instrument (MiFID, Markets in Financial Instruments Directive).
Läs mer om
Nordeas riktlinjer för orderutförande |
| Riktlinjer för intressekonflikter |
| Kundkategorisering,
informations- och utredningsskyldighet |
| Ersättning till
banken för förmedling av fondandelar |
| Handelsplatser |
